”Då var det bara ett Vasalopp kvar”

Det hela började egentligen som ett skämt. I slutet av loppet var det inte så roligt längre.
Dagen efter de 20 milen på skidor är Simon Johansson, Spöland Vännäs IF, stolt över sin insats.
– Men jag har aldrig tidigare haft så ont i kroppen, säger han.

I går kördes Nordenskiöldsloppet, som av arrangörerna kallats världens tuffaste och längsta skidlopp. Till en början var det tänkt att loppet skulle bjuda på 22 mil klassisk skidåkning, men det varma vädret ställde till bansträckningen och loppets längd slutade på beskedliga 20 mil.

– Men då var ju den nya sträckningen mer kuperad i stället, säger Simon Johansson, Spöland Vännäs IF.

Han var en av 380 skidåkare som ställde upp i Nordenskiöldsloppet. Efter att Johansson kört Vasaloppet var han väldigt besviken på sin insats och ville ta revansch på sig själv. De flesta lopp han kollade in var för sena att anmäla sig till, men inte Nordenskiöldsloppet.

– Jag hittade loppet och tyckte att det såg lite roligt ut. Jag la ut på Facebook och taggade Roine Åström och skrev att ”ingen minns en fegis, är du med?”. Det var mest på skämt, men han nappade utan att tänka efter, ”visst, självklart”. Då går det ju inte att i efterhand säga att det var ett skämt, säger Johansson.

”Sjukaste av allt”

Därför blev det att även efter Vasaloppet fortsätta med hårdträningen för Johansson och klubbkamraten Roine Åström. Träning som gjorde att tio mils skidåkning inte var några större problem.

– Jag var sjukt nöjd med åkningen fram till tio mil. Det sjukaste av allt var att då man passerat 100 kilometer och nästa skylt var tvåsiffrig så tänkte man att det ”bara” var 90 kilometer kvar – alltså bara ett Vasalopp kvar. Det är sjukt hur hjärnan omvandlar siffror, säger Johansson och skrattar.

Det fortsatte gå rätt bra för Johansson även efter de första tio milen. Bakom honom jobbade Åström på och vid det skedet trodde båda två att den andre hade brutit. Men efter ungefär 14 mil träffades de då Åström kom ikapp. De följdes åt i en mil innan Johansson började tappa ute på sjöarna där fästet blev sämre och orken började tryta.

– När det sedan var en tre-fyra mil kvar tog det tvärstopp för mig i en uppförsbacke. Det gick bara inte. Jag tog en paus och åt lite för att få hjärnan på andra tankar. De sista tre milen var en plåga och den sista milen var rent otäck, då var det hela tiden negativa tankar. Men det var ju sista milen, då kan man ju i stort sett gå i mål, säger Johansson.

Kan bli en repris

De båda Spöland Vännäs-åkarna fick mycket bättre tider än de 20 timmar de siktat på. Roine Åström slutade på 13 timmar och 26 minuter och Simon Johansson på 14 timmar och 7 minuter. Efter loppet övernattade de i en stuga som de hyrt till klockan tolv i dag, men hemresan startades tidigare än så.

– Det värkte i hela jäkla kroppen, det gick inte att sova. Det är något utöver det vanliga, jag har aldrig haft så här ont förut. Roine är bättre på att hålla masken, eller så var han betydligt piggare. Han fick i alla fall köra hem, men jag skyller på att det var hans bil.

Johansson ångrar absolut inte att han körde loppet.

– Jag känner mig stolt, jag har aldrig plågat mig själv så här mycket. Jag lärde mig att det mesta går om man vill.

Blir det till och med en återkomst nästa år?

– Just när man gått i mål var tanken ”aldrig mer”. Men är det ordinarie sträcka nästa år så… inte är det omöjligt.

(De tre som Norrsporten skrev om inför loppet placerade sig så här: Per Edlund 186, Martin Lundberg 190 och Jon Brännström 213)

David Pettersson

Taggar: ,
Kategori: Vintersport 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *